"It can only get better"

 
Har tyvärr haft en väldigt dålig period i mitt liv. Pressat mig själv lite för mycket vilket gör att jag inte känner mig tillräcklig någonstans. Tiden räcker inte till allt jag vill hinna med och jag kan inte göra det jag gör så bra som jag vill. Låter mitt självförtroende sänkas ungefär varenda dag pågrund av det vilket suger. Värst av allt är skolan där jag verkligen inte trivs men ändå måste plåga mig igenom varenda dag, det dödar mitt psyke och blir mest bara en ond cirkel när jag har prestationångest även där. 

Idag gjorde jag min första dag på praktiken där jag kommer spendera de närmaste 5 veckorna. Känns skönt att göra någonting annorlunda och någonting som förhoppningsvis får mig att må bättre. Kommer förmodligen ångra mig för det här imorgon men det får bli en note to myself - Nu kan det bara bli bättre. Har förövrigt världens finaste människor i mitt liv, måste bara säga det.

Stay positive.

 
Åh vad jag längtar till sommaren. Jag längtar tikl Turkiet och jag längtar tills bästis kommer hem. Jag längtar till tävlingssäsongen börjar och jag längtar tills jag blir 18. Jag längtar till praktiken och tills studenten. Jag längtar efter min fina babe och allt däremellan. Men mest av allt längtar jag bort från den här känslan som förföljer mig vart jag än går, jag längtar bort från skolan och jag längtar efter att få slippa känna mig otillräcklig varenda dag. Jag längtar tills jag inte behöver stressa ihjäl mig och jag längtar tills jag kan vända på den här skiten.
 
 

"När det inte vill komma ut i ord"

 
Jag har alla anledningar i världen att vara lyckligast på planeten men ändå sitter jag uppe nu och tänker på vad som är fel.
Jag hatar mig själv för att jag inte kan tro på att jag förtjänar lyckan och jag hatar mig själv för att jag låter tankarna ta över.
En blandad känsla av att inte räcka till och vilja vara någon annan. Usch fy och blä för hela den här dagen.

01:38

 
Går och lägger mig i hopp om att få vakna av att dina pussar.

En bild säger mer än tusen ord.

Jag känner mig så jävla tom, förvirrad, otillräcklig och vilsen men samtidigt så jävla glad.

Vissa dagar är värre än andra.

 

Läget just nu, typ.

Mitt liv är mestadels jobbigt, stressigt och tröttsamt - men ändå ganska bra. Egentligen så trivs jag som bäst när jag har mycket att göra , dock är det lite för mycket just nu. Jobbar 20-30 timmar i veckan just nu vilket är mer än en halvtid, plus skolan såklart. Däremellan har jag ju även världens finaste häst som tar ännu mera tid men han är också den största glädjen i mitt liv, vore det inte för honom skulle jag inte ens orka hälften.
 
Hur som helst, skolan går allt annat än bra - är mer less än vanligt och skulle kunna döda någon för att få slippa skiten. Och ja, jag vet att ingenting blir bättre av att tänka så men så är det iallafall. Vet inte riktigt vart jag ville komma med det här inlägget, kanske mest bara påminna mig själv om att stanna upp ibland och njuta av livet - som jag verkligen aldrig gör. Kvalitétstid med mina fina vänner blir det alldeles för lite av också, tyvärr ingenting alls den senaste tiden. Skärpning towe.

Åt helvete med här jävla livet.

SÅ jävla less. SÅ jävla trött och SÅ jävla förstörd.
 

Säger hejdå till sommaren.

 
 
Hej söndag och september. Även fast jag hatar det faktum att sommaren håller på att ta slut så hoppas jag på en bra månad - jag fyller 17 vilket inte är något speciellt egentlligen förutom att det är ett steg närmare 18. Imorgon väntar ännu en hel vecka i skolan och jag skulle göra vad som helst för att slippa, jag hatar det verkligen. Nä usch, om studenten bara kunde vara liiiite närmare. Mvh. En negativ towiz.

Overthinking.

Jag tycker verkligen inte om mig själv sånna här dagar. De dagar när jag låter mig själv tänka för mycket, dagar när jag låta mig påverkas av helt onödiga saker och de dagar när all inre stress hinner ifatt mig. Stressen över livet, av att allting går så fort och jag är tusen mil bakom. Jag lägger för mycket energi på vad som kommer hända istället för att tänka på det som händer just nu. Jag blir galen för att han är så långt bort och för att han tar över varenda liten del av mig. Jag känner mig ensam även fast jag inte är det, och det är just det som gör mig så arg - att jag tillåter mig själv att känna så. 

Det här med hemlängtan.

Trots att jag har de hur bra som helst här kan jag inte låta bli att längta hem lite. Har aldrig varit ifrån Zion såhär länge och jag hade ridabstinens redan första dagen. Dessutom har jag mina fina vänner hemma som jag saknar lite extra, trodde aldrig att det skulle vara såhär jobbigt att vara borta ifrån dom. Har iallafall mycket att se framemot när jag kommer hem, åh va ja längtar.♥
 

05:38

Kollar på bilder, ler för mig själv och tänker tillbaka. Lyssnar på låtar som påminner och kommer ihåg hur lycklig jag var. Är sjukligt tacksam och så otroligt jävla glad över allt fint jag fick dela med honom. Min första kärlek.

Några ord ut dagboken.

Somnar som vanligt för sent och hoppas på att få drömma om dig. Hur ont de än gör att säga så är du bara en dröm och kommer aldrig bli något mer. Jag hatar att vara utan dig.

I´ll be fine, just not today.


Dålig dag.


We can learn to love again.

2 år senare.
- Jag kan inte låta bli och tänka på hur det skulle vara nu, om vi hade gjort annorlunda och om det fortfarande var vi. Jag har lärt mig att leva utan dig även fast det inte var det jag ville. "Det blir bäst såhär"   Sa vi, men frågan är ju om det var så? Det är sånt jag aldrig kommer få svar på hur mycket jag än vrider och vänder på det. Nu kan jag iallafall vara glad över det som blev en bra tid i mitt liv, all kärlek jag fick dela med dig och allt fint du gav mig.
 
Tumblr_mkztzotjtt1rb4127o1_500_large

Jag önskar jag kunde förklara.

Jag vill inte säga att jag ångrar någonting men just nu vill jag helst fly ifrån allt det här. Jag vill veta vart allt det här leder eller om all den här energin är för ingenting. Fast hur det än slutar så är du värd det, och även om det inte blir som jag vill så har jag iallafall gjort dig glad och det är det viktigaste. Vet inte hur det gick till eller när det hände men du är verkligen så mycket mer för mig.
 
Jag vill förstå dig och hjälpa dig. Jag vill veta hur du tänker och jag vill göra allt jag kan för dig. Men det spelar ingen roll vad jag vill. Det här handlar inte om mig. Hur mycket jag än vill ge upp och ta avstånd så kan jag inte. Även fast jag inte har någon aning om vad du vill så kommer jag ändå stå kvar. Bara vänta och se vart det här tar mig. 
 
Jag orkar inte kliva upp just nu. Jag vill gräva ner mig under tusen täcken med en bra film. Stänga av telefonen för att slippa prata med någon. Men samtidigt är det så jävla egoistiskt av mig och säga att jag inte orkar mer. Men om jag inte gör det då? Altl är så jävla orättvist bara. 
 
Du kommer inte förstå dig på det här, ingen annan för den delen heller. Men det känns skönt att sätta ord på det, även fast jag knappt förstår själv. 
 

Paus från livet.


Troublemaker.

My mind keep saying run as fast as you can.

Livet är bra idag.

 
Min dag har varit bäst, från allt till inget och jag är bara så otroligt tacksam. Har spenderat min dag med mina fina på skolan och hela kvällen med de underbara 4 benta djuren på Norrmalm Frågan är ju om det är hälsosamt med sånna extrema humörväxlingar? 

Tidigare inlägg