Alltså den här hästen, han är verkligen helt otrolig och jag vet inte vart jag ska börja. 99% av ni som läser det här är förmodligen inte hästmänniskor och kommer troligtvis bara himla med ögonen eller inte läsa det alls. Men, alltså det finns inte nog med ord för hur tacksam jag är över att ha honom i mitt liv, jag är så tacksam för att jag får chansen att utvecklas med honom och jag är så otroligt tacksam för allt sandra har lärt mig. Vore det inte för hennes tjat varenda dag, hennes peppande ord eller hennes kunskap så skulle vi aldrig ha varit där vi är idag. 

 

I Augusti 2011 började jag rida honom lite smått, hade haft ett kortare uppehåll efter min ponny som jag hade tidiagre och hade i stort sett inga planer alls på att fortsätta med hästar. Till en början kunde jag knappt rida honom överhuvudtaget, jag tyckte att han var stor, jobbig och alldeles för svår. Jag kunde knappt galoppera honom och verkligen inte hoppa, de första månaderna kastade han av mig flera dagar i veckan men nånstans emellan allt det där så tyckte jag om honom så himla mycket.

 

Nu i efterhand, nästan 3 år senare, så skulle jag inte vilja ändra på någotning, jag ha lärt mig av alla misstag och jag har lärt mig av alla framgångar. Vi är världens bästa team, han och jag. Han hjälper mig och jag hjälper honom, han ger mig självförtroende och ställer upp i alla lägen. Så ja, inte trodde jag att det skulle vara möjligt att en häst skulle kunna vara ens bästavän, men han är verkligen det. Universums bästavän och mannen i mitt liv, den där fybenta fina hästen. Älskar honom till månen och tillbaka, min fina häst.♥