Jag är en sån jävla överanlyserad människa, och jag hatar det verkligen. Jag gör alla små saker stora bara för att jag tänker det värsta. Plågar mig själv med att tänka på saker som jag egentligen vet att jag inte borde tänka på för min hjärna gör det alltid värre. 

-

Vissa skulle nog säga att jag är stark, psykist - Och det är väl delvis sant för jag visar mig aldrig svag utåt men i själva verket är det helt tvärtom. Jag har lärt mig att inte lita på folk och det har lett till att jag alltid tror det värsta om folk - innan dom har bevisat motsatsen. Jag vägrar luras utav folk och jag väljer mina närmaste, säger inte vad som helst till vem som helt. Det är nog där den där styrkan syns, jag behåller det hellre för mig själv än att dela med mig till någon som jag vet kommer dela med sig till tio till. Men däremellan betyder det att jag går och samlar på mig en massa onödig skit som jag sedan tänker på för mig själv och som vanligt - gör det värre.